Om hundraser och deras särart

Något som är fascinerande är den stora variation av hundraser som finns i världen. Genom mutationer, naturligt urval och selektiv avel har olika hundraser utvecklats och tjänat olika ändamål. Det sägs att det finns över 400 hundraser i världen (drygt 200 i Sverige).

Seth Erlandsson skriver i Världshistoriens första dagar att ”Gud skapar en sådan rikedom av egenskaper hos de olika slagen av växter och djur, att en mångfald av varianter med en renodling av vissa egenskaper kan uppstå inom de skapade sorternas gränser… Man kan genom ett bestämt urval korsa växter och djur så, att man renodlar vissa egenskaper.” Detta gäller i högsta grad hundraserna. Visst har olika raser avlats fram också bland andra husdjur – det finns ju t ex många olika kattraser, hästraser, fårraser, kaninraser osv – men inte inom något annat djurslag är variationen så stor som den bland hundarna, från den lilla chihuahuan till den gigantiska irländska varghunden.

Renee Sjöberg skriver i boken Hundspråk Etologi i ord och bild: ”Efterhand som århundradena och årtusendena rullade på utvecklades genom aveln vakt-och jakthundar för olika ändamål. Och parallellt med dem kom övriga rasgrupper till, och ur dem raserna. Vallhundarna var en vidareutveckling av vakthundarna, som kan sägas ha börjat bilda en egen grupp när fårskötseln blev aktuell för gissningsvis cirka 9000 år sedan…. I vidsträckta ökenområden, där den torra sanden inte håller kvar dofter lika bra som fuktig jord, kom jakthundarna att utvecklas efter delvis andra förutsättningar. Resultatet blev olika typer av snabba vinthundar med speciellt god syn jämfört med sina artfränder inom andra geografiska områden….De livsmiljöer som hundarna kom att tillbringa sina liv i hade höga barriärer mellan sig, av sociala och geografiska orsaker. Det var t ex knappast troligt att damernas små knähundar någonsin stiftade bekantskap med vallhundar uppifrån bergens isolerade gårdar…. Romarnas stridshundar följde legionerna, och eftersom några romerska soldater aldrig dykt upp hos oss uppe i Norden torde våra spetshundar ha varit okända storheter för sina bastanta krigande artfränder. På samma sätt är det inte troligt att jakthundar i mellan-Europa någonsin fick stifta bekantskap med en jagande vinthundskollega utifrån öknen, eller att någon fin dam med knähund begav sig upp i det kalla Norrland och stötte ihop med en spets.”

Men idag är situationen annorlunda. I en svensk park kan exempelvis en jack russel-terrier (härstammande från England) träffa en akita inu (härstammande från Japan). Eller de kanske till och med bor i samma hem – vilket inte alltid är så lyckat, om deras mentalitet och storlek är helt olika.

Även om många hundraser inte längre används för att utföra de uppgifter de ursprungligen hade i människans tjänst så är deras ”historiska anlag” så starka att de ständigt gör sig påminda. Man bör därför tänka sig för innan man skaffar hund. Vissa raser är väldigt krävande när det gäller fostran och aktivering – vem som helst klarar inte av att ha t ex en rottweiler eller en dobermann. Andra är krävande på grund av sin storlek. (En grand danois väger ett halvt kilo när den föds, och när den är ett år väger den 60-70 kg! Den behöver mycket mat och utrymme).

Det finns så många olika hundraser. Jag vill här bara nämna tre helt olika raser som jag själv tycker är trevliga och lite om deras bakgrund och egenskaper.

Kleinspitz: Som namnet säger är detta en liten spets. Det är en mindre variant av den större tyska spetsen (grosspitz). Enda skillnaden mellan varianterna (det finns också en mittelspitz) är storleken. Joan Palmer skriver i Våra hundar att ”det är svårt att bena upp ursprunget på denna lilla spetsvariant, eftersom liknande typer av hundar alltid har funnits… Det finns en hel rad varianter i spetshundsgruppens släktträd som alla är mycket homogena i karaktär och typ”.

Den här lilla hunden har i århundraden använts som ”varnare” i olika sammanhang. En kleinspitz är en stor hund i litet format. Det är en typisk spetshund med ett piggt och alert utseende. Den är uppmärksam, livlig och lätt att fostra.

Salukin är en elegant och värdig vinthund som har sitt ursprung i Mellanöstern.

Saluki: Denna eleganta vackra hundras tillhör rasgruppen vinthundar och härstammar från Mellanöstern. I öknen använde beduinerna dem som jakthundar på snabba djur. Vinthundar jagar med hjälp av synen i öppen mark där de kan se bytet på långt håll, förfölja det och lägga ner det.

Salukin har ett vänligt, mjukt och värdigt sätt. Den är lite reserverad mot främlingar och är inte alls någon framfusig hund. Inomhus är den lugn.

Utomhus är det annorlunda. Får en saluki syn på en katt, kanin eller ett rådjur så vill den jaga – och glömmer då allt vad lydnad heter.

Emellertid så är individer inom en ras olika. Jag har läst i hundböcker att man inte kan ha en saluki ihop med katter. Men jag har erfarenhet av snälla saluki-hundar som fungerar mycket bra med katter (särskilt då katter de känner och inomhus – en främmande katt utomhus är en annan sak…).

Dalmatiner: Dalmatinern är känd för sin vita päls med svarta eller leverbruna prickar. Förmodligen har prickarna uppkommit genom mutation och sedan bevarats genom selektiv avel. Detta är en mycket gammal ras. Man tror att den kom med zigenarna till Europa och att upphovslandet är Indien eller något annat land i östern.

I England användes dalmatinern från och med 1700-talet och fram till början av 1900-talet till att vakta i stall och för att eskortera diligenser och hästekipage. Den har också varit cirkushund och maskot för brandkåren. Hos brandkåren i USA sprang en dalmatiner före brandutryckningen för att få människor att flytta på sig.

Trots att dalmatinerns uppgift som vagnshund har försvunnit har den kvar sin förkärlek för hästar och genom sitt mjuka sätt gentemot andra djur fungerar den ofta utmärkt med både katter, fåglar och andra mindre djur.

Dalmatinern har en speciell egenhet: Den ”skrattar” när den blir glad! Det gör den genom att dra upp läpparna och visa hela bettet. Den skrattar för att visa sin glädje och samtidigt undergivenhet.

Denna ras behöver mycket motion, men den är en snäll, lättuppfostrad och utmärkt familjehund. (Den enda nackdelen med rasen är att pälsen fäller året runt).

I boken Mitt hundliv skriver Björn von Rosen: ”Varje ras och rasgrupp ska tas för vad den är och inte pressas till uppgifter som ligger över vad den egentligen lämpar sig för.” Det är ju sant – om man själv är intresserad av att tävla i lydnad, så är t ex en saluki eller en borzoi inte det bästa valet av ras. Men motsatsen är också sant: En del hundraser som i hundratals år använts som arbetshundar, blir frustrerade om de inte får några uppgifter alls.

Border collien är inte en hund för “latmaskar”!

Border collien är en sådan ras. I gränstrakterna mellan England och Skottland har denna ras varit får- och boskapsherdarnas bästa arbetskamrat. En border collie är intelligent, samarbetsvillig, lyhörd och energisk. Om en sådan hund inte får jobba kan den börja förstöra och bli destruktiv. Men för den person som är intresserad av att tävla i lydnad eller agility är border collien ett bra val av ras! Allra lyckligast är den förstås om den får valla får.

Om man är en bekväm person – ja, då passar t ex en engelsk bulldog eller en lhasa apso bättre än en border collie eller en siberian husky.

Till sist några ovanliga hundraser:

Basenji, hunden som inte kan skälla, som tvättar sig som en katt och tycker om grönsaker. Basenjin härstammar från Afrika.

Shar pei, den skrynkliga hunden från Kina. Det stora huvudet på den här hunden är mycket rynkigt och pannvecken fortsätter långt ned på sidorna på huvudet. Shar pei användes av kinesiska bönder som vakthund, boskapsvallare och jakthund. Men den har främst gjort sig känd som kamphund. Hudvecken gjorde det svårt för motståndaren att hugga sig fast och den borstlika pälsen hade en obehaglig struktur.

Norsk lundehund, som har sex tår på varje tass. Deras specialdesignade tassar gör dem till utmärkta bergsklättrare. Extratårna fungerar lite som mänskliga tummar och ger dem ett bra grepp.

Ja, visst är det fascinerande att det från den första urhunden som Gud skapade har kunnat uppstå en sådan mångfald av varianter!

Text: Susanne Södergren
Foto: Susanne Södergren, Pixabay