Bokrecension: Vardagslivets helgon

Vad kan ett äkta katolskt par på 1800-talet, lära oss om livspusslet och det alltmer komplicerade familjelivet i dagens svenska samhälle?

Den heliga Thérèse i Frankrike har gått till historien som ett av de mest älskade helgonen runt om i världen och omnämns även som kyrkolärare. Hur kom det sig, och vilka var hennes föräldrar – som också dem helgonförklarats i vår tid?

Den heliga Thérèses reliker, gick tillsammans med hennes föräldrars, förra året på turné runt om i Norden – bland annat till Jönköping. Det var en stor händelse runt om i den katolska världen, där hon alltjämt är en betydelsefull inspirationskälla för många.

Louis och Zélie Martins rörande livshistoria i Hélène Mongins bok Louis et Zélie Martin, Les saints de l´ordinare, i utmärkt svensk översättning av Göran Fäldt, är intressant inte bara som historiskt dokument, präglat av sin strängt religiösa samhällssyn, så fjärran från vår sekulariserade, men också som parallell till dagens motsvarande utmaningar. Hur var det möjligt för detta djupt gudfruktiga par, fostrade i en småborgerlig kristen miljö, att leva ett så hängivet och engagerat förhållande till alla i sin omgivning, inte bara den egna kärnfamiljen, men också i samhället?

På ett mänskligt och konkret sätt får vi komma paret in på livet i beskrivningar av hur de lyckas kombinera det andliga med det världsliga livet – i alla motgångar och svårigheter de ställs inför. 1800-talet var en svår tid för kyrkan i Frankrike, under franska revolutionens antiklerikala stämningar, och under fransktyska kriget fick familjen hysa och ta hand om sårade tyska soldater.

Paret Martin träffades i Alencon, och gifte sig 1858, av kärlek, vilket inte alltid var fallet vid den här tiden. Båda delade en önskan om att gå i kloster och Louis var i unga år inställd på att leva som ungkarl resten av sitt liv.

Tillsammans kom de att bilda familj och fick sammanlagt nio barn, samtidigt som de var hårt arbetande i sina företag. Louis som urmakare och Zélie drev en framgångsrik syateljé där hon tillverkade spetsar av högsta kvalitet. Det gick så bra att Louis efter en tid avvecklade sin verksamhet för att bistå henne.

Vi får följa dem i deras vedermödor och vardagsslit, i såväl arbetet som i deras kärleksfulla uppfostran av barnen, varav fyra av nio gick bort i tidigt ålder, och resterande döttrar alla hamnade i karmelitkloster i Lisieux. Här beskrivs Louis smärta när han måste skiljas från var och en av dem.

För båda var äktenskapet från början något helt otänkbart – ändå kom de att få stå modell för det sakrament som äktenskapet symboliserar i kyrkan.

Deras tilltro och förtröstan oavsett omständigheter och prövningar – blir ett starkt vittnesbörd.
Zélies ständiga oro och fysiska bräcklighet, i motsägelsefull kontrast till hennes orubbliga beslutsamhet och styrka i svåra situationer balanseras av Louis fullständiga lojalitet och ömsesidiga samspel.

Präglade av sin tid där mannen tar besluten och kvinnan fogar sig därefter, vilket också var fallet i familjen Martin, framkommer ändå att Zélies reella inflytande och påverkan på sin man i slutänden var övervägande, vilket framgår i hans uttalanden som ”Det kvinnan vill, det vill Gud!”.

Med sitt jordnära perspektiv visar berättelsen om paret Martin på så vis också familjelivets hemlighet och mysterium i denna paradox – ju mer människan strävar bort från vardagens alla bestyr och bekymmer om vår nästa, ju mer fjärmar vi oss från det som är nära och har en verklig mening.

Ingeli Aalto

Louis och Zélie Martin
Hjärtat i Gud och fötterna på jorden
av Hélène Mongin
Catholica förlag
sv. översättning
Göran Fäldt